1930-1940
Typiskt utförande:
Ram: Ornament på ramen blir allt vanligare, även små märken kan ha egna varianter för att skilja sig från mängden.
De kulörta färgerna är fortfarande mörka i början av 30-talet, men mot mitten och slutet av 30-talet blir ljusa färger på kort tid mycket vanligare, till och metallic-liknande, så kallade polykromatiska färger, erbjuds på vissa märken.
Den s.k. turistracern får stort genomslag runt 1938, då ny semesterlag kom. Arbetarna får då 2 veckors semester, cykeltillverkarna passar på att locka med nya modeller för att åka på cykelsemester med.
Turistracern är en modellvariant som ser ut som en standardcykel med vanliga lackerade skärmar, men har bockstyre, racersadel och frambroms, ofta också kromade hjul. De är ofta lackerade i de nya färgglada kulörerna.
På damcyklarna förekommer på vissa märken kedjeskyddet från herrcykeln för ett sportigare utseende.
Många turistracers har blivit ombyggda till standardcyklar, det är därför ovanligt att hitta en turistracer med alla karaktäristiska delar kvar.
Skärmar: Skärmstagen börjar tillverkas av rostfritt stål, det blir i princip standard på bara ett par år i hela branschen. Skärmstagen har nu vanligen separata knaster för dess infästning i stället för hjulaxeln.
1934 presenterar Wiklunds som första svenska tillverkare en skärmmascot, ofta kallad skärmsvala eller skärmkråka, monterad på framskärmen. Ett par år senare hade alla stora tillverkare sina egna varianter, ofta med någon form av vingar eller hjul i designen.
De mindre eller lokala tillverkarna hade ofta neutrala skärmmascotar tillverkade av t. ex Sporrongs, man kostade inte på att ta fram egna modeller då tillverkningsvolymen av cyklar var för låg. Då skärmmascotarna ofta är mycket vackra är detta ett stort samlarområde.
De träimiterade plåtskärmarna gick ur modet runt 1935. S.k ankstjärt, dvs uppsvängd bakre ände på skärmarna, blev populärt i mitten av 30-talet.
1936-37 införde de flesta märkena vitlackerad bakskärmsände. Den vita änden fungerar som en reflekterande yta och bidrar till ökad synlighet. Skärmarnas randning går oftast över det vita fältet.
Många reflektorer vitlackeras nu också istället för svart eller förnicklat.
En del märken säljer from ca 1938 framskärmar som är förlängda i framkant, ibland med dubbla skärmstag.
Hjul: 26" ballonghjul blir efterfrågat, då de erbjuder bättre komfort på dåliga vägar. Ekrar av rostfritt stål kommer runt 1933, varpå förnicklade ekrar försvinner för alltid något år senare.
Nav: Torpedo-navet är nu ännu vanligare, tillsammans med Novo är de de mest använda naven.
Ett annat vanligt nav är Victoria.
Vevparti: Det blir allt vanligare med kedjehjul med egen design tillhörande ett visst märke. Som exempel hade Crescent, Hermes, Drott, Husqvarna, Nordstjernan, Apollo, Svalan, Vega mfl egna mönster.
Pedaler: Reform-modellen och modellen med rektangulära gummi utan pedalplåtar är fortfarande typerna man ser mest under denna tid.
Styre: Här händer inte så mycket, det finns många varianter fortfarande. Själva styrstolpsmuttern går från fyrkantig till sexkantig. Expander för fastlåsning av styrstolpen som slår igenom snabbt under 30-talet.
Handtag: Rambler-modellen är vanligast, mot slutet på 30-talet införs gummihandtag där trähylsan byts ut mot dito av gummi.
Ringklocka: Samma modeller som kom i slutet på 20-talet är vanliga under hela 30-talet.
Sadel: Fjädrande sadlar, så kallade hammock-sadlar, är dominerande, speciellt mellan 1930-1937. Runt 1937-38 presenterar flera tillverkare sadlar av s.k Terry-modell, det är tagelstoppade sadlar klädda med skinn, de har ingen främre spiralfjäder, utan små längsgående spiralfjädrar under sadelskinnet.
Profilen på sadelstället där sadelklämman fästs är nu platt i stället för som tidigare rund.
Kedjeskydd: Herrcyklarna har nu nästan enbart aluminium som material, allt fler tillverkare har sina egna symboler eller namn i kedjeskyddet.
För mindre tillverkare finns många neutrala varianter, ofta med vågformat mönster. För damcyklarna sker samma utveckling som för herrcyklarna, designvarianterna är många och fantasirika.
Mot slutet av 30-talet uppdaterar många märken sina kedjeskydd med stramare linjer, säkert beroende på det nya modet funkis, som föreskriver enkla linjer. Vissa märken introducerar herrmodeller som täcker hela kedjehjulet, men inte nedre delen av kedjan.
Kedjeskydden är nu i tunnare pressad aluminium, både på herr och dam, jämfört med de gjutna tjocka kedjeskydden.
Belysning/reflexer: Fler och fler tillverkare dyker upp, bl.a svenska ASEA. De svartlackerade lyktornas försäljningsvolym minskar efterhand till förmån för kromade eller silverlackerade varianter.
En viss avmattning av batterilyktor kan märkas vid decenniets slut, men blir tydligare under 40-talet, då nästan enbart dynamobelysningar säljs.
Annat karaktäristiskt: Förkromning är tillval i början av 30-talet för senare att bli standard i mitten av 30-talet.
Rostfritt stål införs allt mer, 1934 kan man köpa en Hermes eller Crescent med alla blanka delar utom vevparti och nav av rostfritt stål. Merkostnaden 1934 var 25 kr för 193 st delar. En standardcykel kostade ungefär 150 kr vid denna tid. De rostfria delarna på Nymanstillverkade cyklar är oftast märkt med evighetssymbolen, en liggande åtta.
Några märken erbjuder skärmar och fälgar av rostfritt stål på vissa modeller, konkurrenterna följer snabbt efter med det rostfria stålet.
1937-38 ersätts plattjärnspakethållaren med den mer moderna typen av pakethållare som har runda stag. Denna tål betydlig mer vikt, nu kan man skjutsa sin flickvän där bak om så önskas! Den rundade typen är normalt standardmonterad, tidigare fick man betala extra för plattjärnsvarianten.